Rumsrent

Jag och min pojkvän har haft en hetsig diskussion idag om sms. Det hela började med att jag läste en artikel om att 3 av 4 läser andras sms. jag tycker det är helt sjukt. Jag tycker att andras telefoner och deras sms är deras privatsak och att man begår en stor synd om man läser nån annans privatsaker. Det spelar ingen roll om det är ett litet oskyldigt sms, till exempel ”Vi ses sen”. Det vet man ju inte innan man har läst det att det står så. Jag har svårt för att läsa andras sms även om de ber mig. Så vi började diskutera det här och han höll inte riktigt med mig. Han tyckte att har man en anledning så får man läsa. Den enda anledningen han kom med var ju ifall man misstänker otrohet. Men vad spelar det för roll? Otrohet kommer ju fram förr eller senare ändå, jag skulle aldrig vilja få reda på det genom att tjuvläsa min pojkväns sms, då gör ju jag också fel. Inte lika mycket fel som han gör om det visar sig att han är otrogen, men det är ändå fel. Efter att vi hade diskuterat det här ett tag så kom han med erkännandet! I början när vi var tillsammans så läste han flera av mina sms. Han sa att han ville se så att allt stod rätt till. Så han ville alltså kolla upp mig… Jag har alltid tyckt att det är så skönt att han inte är svartsjuk och vi inte har brytt oss om vem som ringer eller skickar meddelanden till den andra. Vi frågar aldrig vem den andra har pratat med eller nåt sånt. Men nu så visar det sig att det inte alltid varit så säkert. Jag kan ändå inte bli riktigt arg på honom, men det känns lite konstigt.